Flocken

Under arbete. Senast uppdaterad 2016-10-18.

”Flocken” är det ord jag har valt för att beskriva den minsta gemensamma enheten i en NTs sociospatiala system för det sociala samspelet. Det är NT-hjärnans sätt att visuellt processa det sociala samspelet som en 3D-rymd där alla personer tolkas i relation till de tre ”flockpositionerna” mamma-pappa-barn och varianter på detta förhållande. Flockpositionerna markeras genom ömsesidigt beroende kroppsspråk och ett blickmönster som ger upphov till samma typ av spatiala representation som det linjära perspektivet – flocken utgör alltså en direkt analog till triangelformen i det visuospatiala systemet.

Följande är en förenklad beskrivning av hur det går till när de ”bygger upp” flocken och samtidigt det visuospatiala systemet.

Forskning visar att spädbarn som inte är äldre än 2-3 dagar kan urskilja ansiktsuttryck och redan vid 4 månaders ålder kan de processa uttrycken nästan lika bra som någon vuxen. Troligen är det alltså redan här som barnets ”känsla” för former i rörelse utvecklas och lägger den första grunden till vad som brukar kallas för ”empati” – vilket helt enkelt är förmågan att TITTA på någonting och genom synintrycken få en ”känsla” (taktil eller emotionell) av vilken motsvarande rörelse/aktion som är den lämpliga i den aktuella situationen. Även de relevanta ljuden är i normalfallet integrerade så tidigt som vid 7 månaders ålder.

basic_emotions

Denna första fas är helt och hållet sensomotoriskt beroende, och här görs alltså inte bara den första kopplingen mellan ansiktsrörelser och känslor utan det ”rätta”, sociala sättet att använda blicken tränas också in (s.k. joint attention). Mänskliga ansikten och kroppar blir barnets visuella ”modell” för hur allting annat i världen fungerar, och genom lekar som tittut, kurragömma m.m. utvecklas barnets visuospatiala förmåga till att omfatta sådant som storlekskonstans, bakom och framför, avstånd m.m. Hela den visuella utvecklingen är inte färdig förrän man är vuxen – om ens då.

Visuospatial linear perspective

I normalfallet är det alltså så att synen ”leder” motoriken – barnet SER sin mammas ansikte och ögonrörelser och börjar öva ansiktsmimiken, barnet SER saker den försöker sträcka sig efter o. s.v. Därefter inleds en taktil fas som löper jämsides med den motoriska utvecklingen, och slutresultatet blir just att man kan ”titta” på något och ändå ”känna” hur det känns och hur långt borta det är, hur det rör sig och hur man själv ska röra sig som svar på det – ”motorisk empati”, alltså – om man skulle få lust att ta i det eller sträcka sig efter det. Den motoriska empatin leder i sin tur vidare till den s.k. kognitiva empatin, medan den s.k. affektiva empatin i stort sett inte alls påverkas av motoriken.

I visuella cortex sammanstrålar både visuell och taktil information – men det gör även alla övriga sinnesintryck. Om nu den visuella utvecklingen leder till det linjära perspektivet – ja, då kommer också alla andra sinnesintryck att tolkas ”som om” de ingick i just DET systemet. Här har vi alltså orsaken till att NTns ”flock-mall” inte bara sköter om det här med triangel-rangordningen utan även fungerar som ett FILTER för sinnesintrycken: det som inte ”får plats” i det linjära perspektivet sållas hela tiden BORT hos en NT innan det når fram till deras medvetna ”jag”.

Samtidigt som den rent visuospatiala utvecklingen sker hos NT-barnet en parallell sociospatial utveckling där de signaler som människor använder sig av för att markera ”flockpositioner” och därmed sammanhängande och förväntade känslor tränas in. Dessa signaler avläses inte bara i ansiktet utan även av kroppsspråket – men ännu mer av deras blickmönster.

Vid skam signaleras t.ex. ”låg” position av hopsjunken kropp och nedåtriktad blick, medan man vid arrogans istället ser rak rygg och en blick som riktas uppifrån och ner:

exp_pride_shame

Ibland utnyttjas även avståndet och inte bara storleken, som vid t.ex. ilska och rädsla – stimuli som skrämmer uppfattas som om de var närmare än de verkligen är, vilket leder till att man vid rädsla inte bara ”krymper” i storlek utan även ryggar lite tillbaka från det hotfulla för att själv komma på större avstånd. Samma system används för mer aktiv känsloreglering, t.ex. vid tröst. En ”stor” kan t.ex. använda ansiktsuttryck och kramar för att ”lyfta upp” en ”liten ledsen” så att hen också kan bli ”stor och glad” igen, o.s.v.

Detta system vidareutvecklas så för NT-barnet till att även omfatta ett samspel mellan TRE personer – det är detta som sedan blir till den ”sociospatiala mall” som används för det ”oerhört komplexa” mänskliga samspelet, och som bieffekt även bidrar till att minska flockmedlemmarnas mottaglighet för affektsmitta.

Motor and vision components required for the social world.

Motor and vision components required for the social world.

Mallen är baserad på kroppsspråket och det övriga uppförandet hos de första egna familjemedlemmarna och kan enkelt sammanfattas som att NT-hjärnan vid varje möte med andra hela tiden tänker ”mamma-pappa-barn” för att avgöra hur den andre ska behandlas enligt flockens regler. Andra vanliga varianter på denna ”sociala triangel” är t.ex. man-kvinna-avvikare och ledare-lyssnare-clown.

Den här ”tre-strukturen” av ”mamma-pappa-barn” är också tydlig i de flesta sociala sammanhang, här ett exempel på s.k. ”samförståndsblickar”, där flockmedlemmarna hela tiden kastar sidoblickar på varandra för att hålla reda på allas attityd till allt som för tillfället händer:

exp_sociospatial_config_2

I NT-hjärnan får man alltså ett ”visuellt mönster” baserat på olika triangelformer där fokus hela tiden ligger på RÖRELSER och förhållandet dem emellan:

exp_visual_triangles_2

Detta mönster ”speglas” sedan (eventuellt genom skapandet av s.k. spegelneuroner) i alla tänkbara riktningar och ger då upphov till det linjära perspektivet där ”här” alltid är likadant som ”där” – en Fourier transform för spatial frequency ENBART baserad på s.k. ”socialt samspel”:

ft_linear

Man får alltså ett ömsesidigt beroende förhållande mellan den fysiska världen och det ”sociala” helt enkelt genom att ”sociala rörelser” används som utgångspunkt även för resten av omvärlden:

brain_network_linear_perspective2

Slutresultatet blir en mental konstruktion i NT-hjärnan baserad på ”dominance and affiliation” – en topografisk representation där ”verkligheten” uppfattas som centrerad runt personen ifråga (och i förlängningen dennes flock eller ”flockvärld”):

self_image_NT_1

Vid varje social interaktion använder sedan NTn detta sätt att representera sociala rörelser, där de ömsesidiga maktrelationerna hela tiden spelar den största rollen – ja,
faktiskt bygger hela deras perifera världsuppfattning på just dessa rörelser
:

Visual interference patterns caused by and related to biological motion.

Visual interference patterns caused by and related to biological motion.

De visuella och motoriska signaler som används för att signalera position/maktbalans i flocken mellan två personer kan liknas vid en stående våg, där ”rätt” sorts rörelser förstärker signalerna medan andra typer av rörelsemönster antingen stör varandra eller passerar helt obemärkta förbi:

exp_phases_resonance

Social information prioriteras alltså alltid före all annan information i en NT-hjärna, t.o.m. när man genom hypnos har avlägsnat inflytandet från top-down-processerna – inte oväntat eftersom ett ”flockfilter” i visuella cortex med nödvändighet måste leda till att detta filter används helt automatiskt i alla situationer och utan medveten top-down-kontroll. Det handlar alltså om ett ”omedvetet” koordinatsystem med följande utseende, där både den visuospatiala och den sociospatiala representationen byggs på storlek och avstånd relativt ”jagets” position, men där den sociospatiala dessutom ger upphov till de sex ”rollerna” (kvinna, man, barn, vuxen, vän och främling):

coordinates2

Allra först tittar de efter vilket kön och vilken ålder det handlar om i varje aktuellt samspel, och om personen tillhör eller inte tillhör den egna flocken:

interface_relations

Med främlingar gör de helt enkelt så att de snabbt ser efter huruvida främlingen passar in i den egna flockmallen samt hur pass avvikande från den egna normen som denne annars är. Det handlar alltså om att klassificera främlingar efter om det är ”lönt” att samarbeta med dem eller ej, och de vet redan hur de VILL att andra ska vara – de har alla rollerna färdiga, vilka egenskaper de förväntar sig: kvinnor ska vara si, män ska vara så, auktoriteter si, underlydande så. Varje flock har sina egna åsikter om de här rollerna, varje kultur, varje subkultur och mindre gruppering.

Ovanpå flocken lägger alltså NTn de topografiska variablerna som ett ”överlägg” – vad avser det specifikt ”sociala” gäller detta sådant som brukar kallas ”kultur”, ”etnicitet”, ”mode”, ”trender” o.s.v. Dessa variabler används alltså för att MARKERA var man hör hemma i den här tredimensionella flockstrukturen, men kan inte i sig själv ”ge” en position – först kommer alltså ALLTID positionen, därefter topografin.

När man sedan ”kan” allas positioner, inklusive sin egen, använder man denna kunskap för att ”surfa” sig fram i flocken genom att hjälpa och samarbeta endast med sådana som står på samma eller högre statusnivå än man själv gör – ”slicka uppåt”, alltså (”sparka neråt” är däremot valfritt). Detta har den evolutionära fördelen att flocken skyddas mot snyltare som utnyttjar andras arbete utan att bidra själva.

Flockfiltret leder alltså till följande approximationer för samspelet med omgivningen (jmf relativitetsteorin) vilket även ger strukturen för språklig och matematisk uppfattning av tid och rum:

pack_structures

Forts. följer i sinom tid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s