Etiketter

, , , , , , , , , , , ,

Nu ska vi ta den sista biten (tills vidare). Det handlar alltså om PROPRIOCEPTION (det som brukar kallas för led- och muskelsinnet) och den vita hjärnsubstansen. I vår hjärna ansvarar detta system för att ge oss en uppfattning om spacetime – synen är alltså helt beroende av proporioceptionen – men saken kompliceras av att vi har så många olika utvecklingsstadier att ta hänsyn till.

Nedan ser ni strukturen på den vita materian i hjärnan (ovanifrån och framifrån):

Först i människans utveckling hittar vi fisken:

Därefter kommer reptilerna, med huvud, ben och armar – det är lite som ett Meccano, med utbytbara delar som får olika funktion beroende på var och i vilken ordning de sitter. Eftersom hjärnan är ett system med lager – ungefär som sediment av olika bergarter – finns ”representationen” av reptilen kvar i hjärnan som ett sediment av gammal vit materia – den s.k. hjärnstammen:

Med däggdjuret blev det en helt ny struktur. Bl.a. utvecklades luktsinnet och nya strukturer för fortplantningen:

Den nya däggdjursdelen kopplades på hjärnstammen lite som ett tåg som fick nytt lok:

Och sedan, allra överst, kom först flockstrukturen med ansikten och sedan språket med stämbanden i halsen – cortex ligger i sex lager och jag tror inte jag misstar mig alltför mycket om jag påstår att den s.k. ”exekutiva funktionen” kom med stämbanden. Det är ju ingen större svårighet att förstå vilken skillnad det skulle göra för hjärnans funktion om den t.ex. saknade pannben och istället hade större utväxter där bak:

Men mer om det senare! Jag hoppas kunna bena ut alltihop för er snart utan större besvär, men jag har fortfarande lite svårt att formulera mig ordentligt. Det är iaf väldigt lätt när man väl har fått syn på ”the strong force”… 🙂

Fast jag undrar just hur fysikerna ska bära sig åt för att förklara det här för ”allmänheten” – att vi alltså visuellt sett ”bor” inuti bröstkorgen på en fisk, som en annan Jonas (jo, nu fattar jag VERKLIGEN hur det kommer sig att det har funnits profeter!!) – med ”revbenen” som en oändligt upprepad amplituhedron omkring oss – och ”verkligheten” som rör sig runt omkring oss som fiskar i form av twistorer… 🙂

Annonser