Etiketter

, , , , , , , , ,

Ska försöka hinna med en bit till innan helgen. Få se hur mkt det blir – jag måste antagligen dela upp resten i två inlägg.

Ok. Även om min teori om en ”synbur” stämde måste det ju tvunget finnas en sorts ”jag” också inuti. Hur kunde det tänkas se ut? Jag gjorde fler flockar – jag började med tre gyllene snitt och ritade dit lite olika ”förbindelser” i stil med ”mamma-pappa-barn”. Till slut valde jag den här versionen:

Och så fort jag började vika SÅG jag det! ANSIKTET!!! Se själva:

Så det är det HÄR som är den VERKLIGA orsaken till det där med ”det första triangelmönstret” – kan man bara tänka sig!! Och att folk ”ser ansikten” överallt… 🙂

Nästan ännu mer intressant blev det när jag satte ihop det hela till en rulle. För ni ser väl vad DET blev? En FISK!! Vi går alltså allihop omkring med en FISK i ansiktet!!! 🙂

Jag döpte den snabbt till ”kvantfisken”. 😉

Jag förstår förstås att det egentligen måste handla om ETT GRUNDLÄGGANDE NERVSYSTEM – ett ”fisk-nervsystem” vars basala grundstenar är ett cytoskelett som vi delar med allt annat liv som har utvecklats i vatten. Och det är med detta nervsystem som vi processar ”space”… vilket betyder att Penrose faktiskt har rätt – det enda han har missat (tror jag) är att det är en – en – en ”cytoskelett-fraktal” – och den ”fraktalen”, det är strukturen på den vita hjärnsubstansen.

Det är ett nervsystem i tre delar där delarna kommunicerar både med varandra och över in- och utsidan – och där ”rymden” inuti används för att modellera ”rymden” utanför – det ger alltså en omedveten ”känsla” av hur ”space” ser ut… och i detta system finns en INsida och en UTsida, en VÄNSTERsida och en HÖGERsida, samt en FRAMsida och en BAKsida… men för systemet ”självt” finns egentligen bara ”inuti och utanför”, eftersom det processar de olika ”sidorna” som en enda ”helhet” – och egentligen finns det kanske inte ens ”inuti och utanför” för systemet, eftersom insidan och utsidan är SAMMA sida – det är riktningen och sidan som särskiljer, inget annat…

Kort sagt: det handlar om ett MEMBRAN och potentialen över det membranet. Cellmembran. Biologiskt liv. Insidan och utsidan – ”själv” och ”icke-själv” – ”smarta” kollagenmolekyler som de här:

They have one thing in common with all animals – rope-like collagen IV molecules that assemble into scaffolds outside of the cell. These ”smart” scaffolds are the fundamental architectural unit of the basement membrane, which, in turn, connects cells, provides strength to tissues and transmits information that influences how cells behave.

Kollagen – så här har vi alltså även sambandet med leder och bindväv och sådant som t.ex. EDS. Och potentialen över cellmembranen, m.m., m.m. (orkar inte skriva om det just nu, det är bara kemi i vilket fall som helst).

Och signalerna ansamlas i FASGRÄNSEN – det ÄR alltså verkligen frågan om en sorts ”kolloidala samband” som jag spekulerade om förut:

Fasgränser – på något sätt handlar det om fasgränser – vattenytor, över och under… spacetime som en vätska… YES!! Fasgränser – interface – över och under – utanför och inuti… och för NTn är fasgränsen osynlig men för oss – för oss är den mycket påtaglig och vi – tänk om det är så att våra samband konvergerar just i FASGRÄNSER…? Som en sorts ”kolloidala” samband som ansamlas på fasgränsen – fågeln som dyker för att fånga en fisk och beräknar dess position utifrån information om hur vibrationerna ändras om man är ovanför eller under… det topografiska processar i vibrationer och förtätningar… string theory… och de hittade inte några ”dolda” dimensioner den här gången heller… men de hittade ju för fan gravitationsvågorna

Och sen SLOG det mig plötsligt. Ja, interfacet funkar som ett membran – och det VET alla redan egentligen!! ”Intryck” säger de, tolka intrycken – just det, membranet trycks IN och man ”avläser” formen. Och sedan har vi ”uttryck”, både ord och bild – membranet trycks UT – men då är formen – det är inte bara ”spegelvänt” utan det handlar om omvänd relief! Det fungerar precis som en gjutform – och det är det där ”omvända” som inte funkar, man får allting INtryckt men kan inte göra om det till UTtryck. Det måste vara därför det känns som en cave-in som jag skrev en gång – ens ”membran” är INtryckta hela tiden, medan NTns flexar…

Sen gjorde jag den här bilden åt dottern (ni ser membranet i mitten) och den fungerade som en dröm, både på henne och mig och t.o.m. NTs – det blev MYCKET lättare med allting när de begrep att det inte bara är HON som ”inte förstår” hela tiden – de fattar ju nästan aldrig vad HON uttrycker heller. Det är aldrig fel med lite visuellt stöd i kinkiga situationer… 🙂

Man lägger alltså på lappar som visar vad alla inblandade faktiskt MENAR när de säger nåt –  så att det inte bara blir ”den förväntade” reaktionen som visas utan verkligen hur ALLA, inklusive barnet själv, tolkar det som händer (barnets sanna reaktion glöms oftast bort, nämligen, i allt det här med ”beteendet”).

Dottern hade inga som helst svårigheter att hänga med på det här med att det blir ”omvänd form”, men det här med ”topologi” var ju faktiskt det allra första vi syntränade också.

Ok, nu orkar jag inte mer idag. Men nästa gång ska jag visa er ”kvantfågeln” också – och det limbiska systemet – och hur ”hjärnan” ligger uppbyggd i lager som ett lapptäcke i 3D – för vi har faktiskt inte bara en FISK i huvudet. Vi har ett helt jävla MENAGERI därinne… 🙂

Annonser