Etiketter

, , , , ,

Dottern har alltid hållit sig med favoritsiffror. En del av er minns det kanske från när hon var liten. Ett tag var det 4 – hon brukade t.o.m. tala om sig själv som ”lilla fyran”. Det har också varit 17, 6, 13, 7, 3 och serier som t.ex. 1, 2, 4, 8, 16, 32. Och pi så klart.

Men just nu är det ”noll”. Hon säger ”noll” hela tiden – ibland när hon tycker att hon inte vill svara men oftast bara för att hon VILL. Det syns att hon tycker att det är roligt att säga det.

Igår frågade jag henne om det. Om varför hon gillar just den siffran så mycket.

”Jag tycker om noll,” sade hon. ”Men egentligen är det ingen siffra. Noll är ingenting. Fast så är det inte heller. Noll är som en plats, fast utan håll. Ingen distans – som när man har tagit bort allting från alla håll och bara platsen är kvar. Det är noll.”

Dottern är klok. Väldigt mycket klokare än jag själv. Och nu tänker jag att det faktiskt är med noll precis som det var med de andra siffrornadet handlar alltihop om förkortningar. Och ”noll” är det som avgör utgångspunkten. Origo. Själva CENTRUM…

coordinates1

Spatial coordinates

Och likadant är det med synen, med hörseln, med språket, med känseln och allting annat: var man hamnar beror på var man är när man BÖRJAR. På vilken UTGÅNGSPUNKT man har. På det som man vet i förväg – på vad som är underförstått och vad som inte är det. På var ens ”nolla” är placerad, och på vilket koordinatsystem man har…

coordinates2

Sensorimotor and socio-visual coordinates

Inte helt överraskande är ”nollställa” också ett riktigt hett ord just nu. Allting som blir fel är det nämligen bara att nollställa, då kan man börja om från början så löser det sig, försäkrade dottern mig igår och överraskade mig samtidigt genom att helt själv ta på sig sina fingervantar för första gången någonsin! 🙂

Jag borde inte vara förvånad för finmotoriken har ju verkligen exploderat efter att hon fick läsglasögonen, men fingervantar ÄR svårt. Det allra svåraste plagget, tror jag… Nu kan hon alla sorters kläder själv, iaf.

Annonser