Etiketter

, , , , , , , , , , ,

Jaha – medvetandet är alltså kvantmekaniskt och sambanden är bara interferensmönster – flocken är en stående våg byggd på fungerande motorik, där de visuella ”tingen” faller ner i varsin nod och inte kan komma ur igen – och själv är man inte heller något mer än ett interferensmönster, en blind och vingklippt fågel som flyger runt i cirkel i sin egen hjärna, instängd i en klein bottle med bara en sida…

exp_interface_motion_1

Jag behöver en paus. Orken tog plötsligt slut och förresten spelar det ändå ingen roll. Om de inte lyssnar på matematikerna och fysikerna – jag menar läkarna och pedagogerna och föräldrarna och alla andra som tycker att vi har problem med ”det sociala” – varför skulle någon enda lyssna på mig? Jag är ju i ”barn-rollen” för dem, dessutom…

Neej, det ÄR verkligen som Ian Stewart och Jack Cohen sade redan i ”The Collapse of Chaos” (sid. 222):

Scientists have been asking the wrong questions.

They have focused upon complexity as the thing that requires explanation, and they have taken simplicity for granted. The answer to complexity turns out to be fairly obvious and not, in itself, especially interesting. If you have a lot of simple interactors, and let them interact, then the end result can be rather complicated.

The interesting question is precisely the opposite, the question that most scientists never thought to ask because they didn’t see that there was a question to ask. Where does the simplicity come from?

Annonser