Etiketter

, ,

Just nu vet jag inte riktigt hur allting ska sluta. Hela mitt liv och min omgivning har ändrat sig. Det är som om – som om jag hade hällt ner en massa lösa sandkorn i en sikt och nu kommer de ut på andra sidan formade till distinkta mönster – alla minnena och alla detaljerna som mönster istället för virvlande delar.

Jag tror t.o.m. att jag förstår hur det går till nu. I mitt eget huvud, menar jag. Jag håller på och jobbar med några bilder som ska visa det, men i princip – jo, först har man alla de lösa delarna (nivå V1 i det visuella systemet). Sedan, när man första gången lägger på sitt ”flock-filter” – då börjar vissa lösa delar istället slå ihop sig till större bitar (på de högre nivåerna), vilket i sin tur förändrar filtret något – och själva filtret, det ligger troligen på nivå V4… Så nästa gång man tittar ser man ytterligare bitar som passar ihop och bilden man får från V1 förändrar sig igen – vilket återigen påverkar filtrets utseende på V4-nivån. Och så om och om igen, ända tills man har… Ja, jag vet inte riktigt hur den slutgiltiga bilden kommer att se ut. Än. Men det kommer nog.

Cave-in. Det är ordet. För autism. För världen som faller in över en – som en lavin, ett tak som rasar över en och det slutar aldrig – världen rasar bara in och träffar en i huvudet som stora stenar – man tappar balansen och trillar ihop under trycket. Sen ligger man där och sparkar och försöker få till ett minimalt utrymme. Att andas på. En tillflykt. Någonting…

Att ha en flock är att INTE ha det så. Det är utrymme. Det är ett tak på avstånd istället för i spillror över en.

NT-världen är en värld där det INTE har varit jordbävning. Men i övrigt – i övrigt är de exakt likadana som vi. Autism HAR inget med ”personligheter” att göra. Det handlar bara om omvärlden.

Annonser