Det topografiska systemet: Noll

Taggar

, , , , ,

Dottern har alltid hållit sig med favoritsiffror. En del av er minns det kanske från när hon var liten. Ett tag var det 4 – hon brukade t.o.m. tala om sig själv som ”lilla fyran”. Det har också varit 17, 6, 13, 7, 3 och serier som t.ex. 1, 2, 4, 8, 16, 32. Och pi så klart.

Men just nu är det ”noll”. Hon säger ”noll” hela tiden – ibland när hon tycker att hon inte vill svara men oftast bara för att hon VILL. Det syns att hon tycker att det är roligt att säga det.

Igår frågade jag henne om det. Om varför hon gillar just den siffran så mycket.

”Jag tycker om noll,” sade hon. ”Men egentligen är det ingen siffra. Noll är ingenting. Fast så är det inte heller. Noll är som en plats, fast utan håll. Ingen distans – som när man har tagit bort allting från alla håll och bara platsen är kvar. Det är noll.”

Dottern är klok. Väldigt mycket klokare än jag själv. Och nu tänker jag att det faktiskt är med noll precis som det var med de andra siffrornadet handlar alltihop om förkortningar. Och ”noll” är det som avgör utgångspunkten. Origo. Själva CENTRUM…

coordinates1

Spatial coordinates

Och likadant är det med synen, med hörseln, med språket, med känseln och allting annat: var man hamnar beror på var man är när man BÖRJAR. På vilken UTGÅNGSPUNKT man har. På det som man vet i förväg – på vad som är underförstått och vad som inte är det. På var ens ”nolla” är placerad, och på vilket koordinatsystem man har…

coordinates2

Sensorimotor and socio-visual coordinates

Inte helt överraskande är ”nollställa” också ett riktigt hett ord just nu. Allting som blir fel är det nämligen bara att nollställa, då kan man börja om från början så löser det sig, försäkrade dottern mig igår och överraskade mig samtidigt genom att helt själv ta på sig sina fingervantar för första gången någonsin!🙂

Jag borde inte vara förvånad för finmotoriken har ju verkligen exploderat efter att hon fick läsglasögonen, men fingervantar ÄR svårt. Det allra svåraste plagget, tror jag… Nu kan hon alla sorters kläder själv, iaf.

Lästips: Termen är ”modular space”

Taggar

, , , , , , , , ,

Livet är helt omöjligt i flockvärlden just nu och jag får inte ett dugg gjort med nånting. Men nu måste jag helt enkelt länka lite nya artiklar som jag behöver till boken, jag får ordna till det lite mer senare.

Först ut är den här, där ”min” modell av hur space byggs upp av interagerande delar beskrivs helt underbart fantastiskt!! Tänka sig, nu har jag en TERM för alltihop – ”modular space” heter det!🙂

Back to Euclid: Seeking a ”New Beginning” For Space:

Modular variables are used in working out the non-local equations of motion in dynamic quantum mechanical interactions. Freidel is using them to derive modular space – a kind of space that is relational and dynamic.

Instead of starting with a notion of space within which quantum mechanical operations happen, Freidel and his colleagues are reversing that notion, building up space itself from quantum mechanical operations.

[…]

“Normally we think of space as this rigid thing that the strings vibrate in. We are changing that assumption and saying that space does not exist independently of the object,” he says. “The way that these objects interact is what defines the space.”

In this picture, space becomes something more like a relationship in which “near” and “far” depends on the context, Freidel says.

“You can feel close to someone who is on the other side of the planet, because they are next of kin, or you might have a neighbour who is close to you physically but is distant in terms of the relationship.” He is bringing a similar flexible concept, a kind of “relative locality,” to the notion of physical space at the quantum level.

Jag tänker inte diskutera det nu för jag har ju på ett sätt redan gjort det, men jag tänkte att ni andra kanske hellre läser en tydlig och klar och ”färdig” artikel om det hela – plus att det här ju visar att jag inte bara inbillar mig alltihop. (Jag kan aldrig riktigt tro själv att jag har rätt förrän en fysiker kommer och sätter en ”godkänt”-stämpel på, det är ju underligt egentligen – varför TROR jag inte att jag har rätt när jag VET att jag har det?)

Nåja. En artikel till, där de knyter ihop det här med verktygen och språket rätt hyggligt fast de ”glömmer” att ta hänsyn till hur själva LJUDEN också kan ha influerat utvecklingen – How sliced meat drove human evolution:

The most tedious part of a chimpanzee’s life is chewing. Our primate cousins spend 6 hours a day gnashing fruits and the occasional monkey carcass—all made possible by the same type of big teeth and large jaws our early ancestors had. So why are our own teeth and jaws so much smaller? A new study credits the advent of simple stone tools to slice meat and pound root vegetables, which could have dramatically reduced the time and force needed to chew, thus allowing our more immediate ancestors to evolve the physical features required for speech.

Så istället för att tänka oss en uttråkad apa som i ren frustration sitter där och kastar sten på klippväggarna får vi tänka oss en HUNGRIG en – en som mörar köttet och grönsakerna med sten och i processen lär sig både vilken sorts sten man ska använda till vilken sorts mat genom att lyssna på ljuden OCH se sambandet mellan formerna och resultatet – och som i förlängningen dessutom lär sig HÄRMA ljuden och ge dem en ”mening” när munmotoriken utvecklas…🙂

Ok, det var det. För idag.

The Three-Body Problem

Taggar

, , , , ,

Häromdagen fick jag en sf-bok med posten från min NT-vän. Han har länge sagt att jag måste läsa den men den har varit ”borttappad” – och nu när han hade hittat den igen tyckte han att det var så bråttom för mig att läsa den så att det inte kunde vänta tills vi ses nästa gång. Och det hade han rätt i!🙂

VILKEN bra bok – The Three-Body Problem av Cixin Liu!

Jag förstår också varför han tyckte att jag måste läsa den. Det borde ni också göra! Ta det som ett tips (sid. 398):

The princeps was one of the few who kept calm. He asked the science consul, ”How complicated can the internal structure of a subatomic particle be?”

”It depends on the number of dimensions of your observation perspective. From a one-dimensional perspective, it’s only a point – that’s how ordinary people think of the particles. From a two- or three-dimensional perspective, the particle begins to show internal structure. From a four-dimensional perspective, a fundamental particle is an immense world.

The princeps said, ”To use a word like ‘immense’ to describe a subatomic particle such as a proton seems incredible to me.”

The science consul ignored the princeps and continued, ”As we move to higher dimensions, the complexity and number of structures within a particle increase dramatically. The comparisons I’m about to make will not be precise, but should give you an idea of the scale. A particle seen from a seven-dimensional perspective has a complexity comparable to our Trisolaran stellar system in three dimensions. From an eight-dimensional perspective, a particle is a vast presence like the Milky Way. When the perspective has been raised to nine dimensions, a fundamental particle’s internal structures and complexity are equal to the whole universe. As for even higher dimensions, our physicists haven’t yet been able to explore them, so we cannot yet imagine the degree of complexity.

The princeps pointed to the giant eyes in space. ”Do these show that the microcosmos contained within the unfolded proton harbors intelligent life?”

”Our definition of ‘life’ is probably not appropriate for the higher-dimensional microcosmos. More accurately, we can only say that the universe contains intelligence or wisdom. Scientists have long predicted this possibility. It would have been odd for such a complex and vast world to not have evolved something akin to intelligence.”

Ok, nog med citat!🙂 Vi får väl se när jag kommer igång med mina egna ord igen – det är ingen idé att jäkta för då tar det bara längre tid…

Språklig topografi: Om meningen, ljuden och känslorna

Taggar

, , , , , , , , , , , , , ,

Det går fortfarande trögt med skrivandet. Jag ska försöka få ur mig lite mer om ljuden och vikten av desamma – varför man borde TRÄNA förståelsen istället för att bara acceptera att de autistiska barnen som inte talar ”inte förstår” ljuden – men det blir i listform eftersom vinterpassiviteten redan har börjat slå samman över mig. Värken är tillbaka – den kommer och går men är alltid värst på vintrarna. Min NT-väninna skulle nog säga att det beror på att jag äter fel och därför får inflammationer – och så har vi lite reumatism i familjen – men min sjukgymnast säger att det är de överrörliga lederna som har slitit ut mina ligament och muskler. Själv tror jag att hon har rätt och att det i grunden beror på min dåliga motorik.

Men oavsett vad så orkar jag inte tänka linjärt just nu. Det är konstigt hur ofta det blir sådär – ibland har man så mkt att säga att man inte kan prata för att man inte själv hinner med, och sen ibland blir det totalt blankt och varje ord måste fiskas upp som ur världshavens djup innan det kan sägas.

Här har vi nu iaf några bitar om hur språket förhåller sig till ljuden, känslorna och ordens ”mening” – formuleringarna får helt enkelt komma efteråt! Man skriver ju ändå inte böcker ur formuleringar utan ur fakta – det gäller bara att få dem i rätt ordning först…

The independence between sound and meaning is believed to be a crucial property of language: across languages, sequences of different sounds are used to express similar concepts (e.g., Russian “ptitsa,” Swahili “ndege,” and Japanese “tori” all mean “bird”). However, a careful statistical examination of words from nearly two-thirds of the world’s languages reveals that unrelated languages very often use (or avoid) the same sounds for specific referents. For instance, words for tongue tend to have l or u, “round” often appears with r, and “small” with i. These striking similarities call for a reexamination of the fundamental assumption of the arbitrariness of the sign.

Sedan är det biten om hur de övriga sinnena relaterar till ljuden. Detta är bland de viktigare bitarna när man håller på med ljud- och språkträningen, eftersom det gäller att få STOPP på övertolkningen innan det slår över i överkänslighet. Poängen är alltså att se  till att det finns ett färdigt samband som kan slå till bromsen innan associationerna skenar iväg alltför mycket (ni kan ju se på mig hur det blir annars, om man inte kan sluta i tid utan alltid sitter där mitt i en hög av sina egna runaway thoughts).

Här lite allmän info om hur det går till när man upplever ljud på andra sätt istället för enbart auditivt – Clark Synthesis: What Is Tactile Sound?:

There are actually 4 additional ways a person can experience sound.  These different methods involve feeling or perceiving vibrations in the body through deep tissue, skeletal joints, bone conduction or nerve endings.  And it’s this experience of sound through the other senses that is commonly referred to as tactile (touch) sound.

De har också en fin redogörelse från Tennessee School For The Blind om hur (deras) teknik kan användas för att förbättra rumsuppfattningen för blinda och döva – Tactile Sound…The Resonating Music Floor and its Purpose:

The technology of the floor’s structure ushers in the “third dimension,” or sensory input of touch to the existing inputs of sound and sight, which stimulates every facet of the child’s being. Thus, the odds of a child responding would be much greater with this unique vehicle of communication. The Tactile Sound Transducers, supplied by Clark Synthesis, Inc., hold the ability to help develop and reinforce basic concepts including: rhythm, tempo, dynamics, verbalization, socialization, coordination, gross motor skills, and self-awareness in all children.  For example, children who have difficulty moving to a beat will not only hear, but will also sense the pulse in their bodies, which helps them identify more clearly when to move.

Men egentligen behöver man ju ingen särskild TEKNIK för att lära ut de här sambanden (som alltså baserar sig på vibrationer), även om det säkert vore enklare än att själv fara runt och banka på allting som vi gjorde med dottern ett tag. Jag kan ”se” en framtid där alla har tillgång till rätt teknik och rätt sensorisk utbildning redan från början – istället för att t.ex. sitta där på hab och sortera bildkort efter sociala regler – men sen är det ju det här med att intressera den s.k. ”allmänheten” för det också, och det är ju en helt annan sak.

Och så har vi Daniel Tammet, förstås. Ljud, ord, färger, former, strukturer, siffror och känslor – ett riktigt praktexempel på topografiskt tänkande. :) Jo, och medan du tittar på hans topografiska representationer av siffrorna, alla de där färggranna landskapen i olika former och strukturer – föreställ dig då bara att du är en fågel som flyger högt över jordens bergstoppar och vattenytor, medan luftens vibrationer utan ansträngning ger dig all den information som du behöver för att hålla dig på kurs…

Lästips: ny studie om syn och motorik

Taggar

, , , , ,

Jag tror att man har hittat platsen för den stående vågen nu!🙂 Platsen för själva INTERFACET – även om forskarna inte kallar det för det:

Deviations From Expectations: Detecting Moving Objects

Pawel Zmarz and Georg Keller at the FMI have identified neurons in the visual cortex that enable the detection of moving objects as we move along. These neurons integrate visual and motor-related input and signal a mismatch when there is a deviation between actual and predicted visual flow. In addition, these neurons cover clearly defined areas of the visual field, conveying highly specific local information.

Häromdan såg jag också den här, om det topografiska systemet (även om det inte heter det i artikeln):

Researchers investigate how neurons sample probability distributions

For observations based on sensory data, the human brain must constantly verify which ”version” of reality underlies the perception. The answer is gleaned from probability distributions that are stored in the nerve cell network itself. The neurons are able to detect patterns that reflect acquired knowledge. Applying mathematical methods, physicists from Heidelberg University and researchers from Graz University of Technology have proven this phenomenon in their investigations.

Jaha, det var det. Allt ÄR verkligen klart nu…

Språklig topografi: Auditiva detaljer

Taggar

, , , , ,

Några detaljer om auditiv språkträning som jag måste få med.

De barn som kan ha nytta av en ljudbaserad språkträning kan ha inlärningssvårigheter inom alla icke-verbala områden men jag talar här främst om barn som är taktilt underkänsliga och/eller har motoriska problem. Barn som inte vill titta på bilder eller filmer men däremot gärna på bokstäver eller flaggor. Ofta är det svårt med sånt som lego och pussel. Det kan också handla om barn som gillar ljud extra mycket, som själva gör mycket ljud eller ekotalar. Dottern älskade t.ex. åska och maskiner minst lika mycket som musik. Men naturligtvis kan man prova att träna auditivt även med barn som inte verkar gilla ljud, för som Donna Williams säger:

To assume that those who don’t speak are merely struggling to put words to their fluent pictures in their heads is to project a reality onto people who aren’t able to counter it.

Ljud och bild integreras snabbt i visual cortex och därför behöver man ibland börja med att SEPARERA ljuden från synintrycken. Ibland vet inte barnet att det är olika saker, eller rättare sagt, barnet vet inte vilket ”ljud” som hör ihop med vilken ”bild” och inte heller att ljud kan höras utan att ljudkällan syns. Hur det ligger till med detta för ett enskilt barn måste man ta reda på innan man börjar ljudträna, annars blir det för svårt. (För hela vår process, se Vad var det för ljud?)

Fokusera i början på bokstäver/siffror med vidhängande ljud samt på musik, rim, ramsor osv. Låt barnet välja hur man gör och vad och stoppa sen bara in ljuden där de passar. Rörelser till musik är också bra, allting som kopplar ett visst synintryck till ett VISST ljud. I övrigt bör alla onödiga gester undvikas så att man inte kopplar fel gest till fel ljud, det är så lätt hänt. Får man inte till rimmen kan man lämna det tills vidare även om det inte är optimalt, det viktiga är att man får något ljud kopplat till en BETYDELSE så att man kan börja bygga ett ljudnätverk åt barnet. Det är betydelsen som är det viktiga – att visa barnet vad man har för NYTTA av att veta det här, samt att man kan få fram fakta från andra.

Jim Sinclair – Bridging the Gaps:

Learning how to talk follows from knowing why to talk–and until I learned that words have meanings, there was no reason to go to the trouble of learning to pronounce them as sounds. Speech therapy was just a lot of meaningless drills in repeating meaningless sounds for incomprehensible reasons. I had no idea that this could be a way to exchange meaning with other minds.

Det verkar inte finnas någon specifik ”ljudkategori” i den semantiska rymden. Eventuellt därför att HELA rymden är ljudbaserad? Huvudkategorierna de har identifierat var visual, tactile, numeric, locational, abstract, temporal, professional, violent, communal, mental, emotional and social – själva använde vi inledningsvis titta-ord, känna-ord, plats-ord, tid-ord, tänka-ord, sak-ord, göra-ord, namn och ljud.

I en auditiv språkträning måste man nämligen ge ”ljud” sin egen etikett redan från början och använda ordet när man pratar: ”det är ett ljud”. Man måste också gruppera ljuden – lämpliga kategorier att börja med är röstljud, musik, vattenljud (rinnande vatten, kranar etc), luftljud (fläktar etc), maskiner (bilar, dammsugare etc) samt olika material. Materialen ska namnges och alla ljud som de kan åstadkomma, enskilt eller i kombination, ska namnges. Vi hade även instrument inklusive ringklockor, visselpipor och larm. Detta är de vanligaste ljuden och de som oftast ställer till det i vardagen annars. I början behöver barnet inte förstå begreppet, det enda som krävs är en verbal etikett där ”ljud-sambanden” kan samlas – för det är de som senare blir till orden, och när man väl har skapat sin första ”etikett” är den associativa processen i gång. Men förståelsen för ljud kan komma snabbt när man väl har riktat uppmärksamheten på begreppet – för dottern tog det ca 3 månader att få igång förståelsen för att alla ljud har både en orsak och en betydelse.

Temple Grandin:

But the one subtle social cue I did pick up was tone of voice. And the interesting thing about the form of autism where kids mainly echo back what they hear is they often think the tone is the language rather than the words. They have to be taught that the words have meaning.

Nu kan man ge fler företeelser rätt ”etikett” och börja korsreferera. Bland de viktigaste begreppen är plats- och tidorden. Med deras hjälp tar man sig vidare till skrivna eller muntliga ”listor”, almanacka, klocka m.m. som snabbt hjälper upp vardagen och barnets känsla av kontroll över sin tillvaro. Som en följd av det blir det också lättare att lära ut annat. För varför ska man lära sig prata om det inte finns någon mening med det, någon VINST för barnet…?

Donna Williams – Not Thinking in Pictures:

As an autism consultant with over 12 years experience working with over 600 people on the autism spectrum, I found those who have not only moderate to severe receptive language processing problems, but also no interest in reading or could read fluently but with no capacity to demonstrate comprehension. Perhaps some had given up because it was a sound making exercise without any fluent meaning or were proud of their sound making exercise and it’s patterns regardless of the lack of interpretive meaning. The written word also may not have made pictures happen.

Senare kan man också ta sådant som avstånd och ljud, ljudnivåer, dämpade ljud, orsak och verkan – ja, allt som man kan göra med ljud. För dottern var det tidigare enbart ljudmiljön som hon kände igen när hon kom till olika platser, precis som hon länge enbart kände igen människor på deras röster.

Språklig topografi: Inledande anteckningar

Taggar

, , ,

Jag kommer ingenstans med inledningen till den språkliga topografin. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja – det är precis den här situationen, när jag har alla delarna men ETIKETTEN inte vill hoppa fram – NT-etiketten, den som gör att andra förstår det man säger.

Därför ska jag ramsa upp ”delarna” nu istället så kanske det lossnar…

  1. Det topografiska systemet är ett system som mänskligheten troligen fick när språket utvecklades.
  2. Forskningen tror att språket utvecklades för att handskas med utmaningen av att leva i allt större sociala sammanhang (the social brain hypothesis).
  3. Språket är auditivt baserat på musik och besläktat med fågelsång. Hos just fåglar är det troligen frågan om deras spatiala navigationssystem – hos människan är det mer troligt att det handlar om just ett ”socialt” navigationssystem, som varit ”avsett” att särskilja och klassificera människor i ett större sammanhang, inledningsvis genom namn och släktförhållanden (jmf t.ex. den där släktskapsuppräkningen i början av gamla testamentet). Men när människan väl fick systemet så nöjde vi oss inte med att ha det till det sociala utan vi fick också allt det där som musik, konst, matematik, filosofi, religion…
  4. Man har nyligen visat att språket i allra högsta grad är ett associativt system som ligger ”utspritt” över hela hjärnan i skikt och tillsammans bildar en semantisk rymd där samma kategorier delas mellan olika individer. Orden associeras i grupper efter bl.a. tid, plats, känsel, syn, person o.s.v. – men även efter hur de liknar varandra rent ljudmässigt.
  5. Språket hör ihop med verktygsanvändning precis som en del forskare redan länge har trott. Det hör även ihop med auditiv identifiering av material på ljuden, vilket är anledningen till att det är just DÄR man bör börja i en auditiv språkträning. Och sambandet med verktygen blir då helt enkelt de ljud och effekter som uppkommer av att man KASTAR en sak på en annan. Eller knackar på dem, vilket är vad vi lärde dottern. Eller gör som fysikerna och slår sönder partiklar för att se efter vilka delar det blir – som fågeln som knäcker skal och nötter genom att kasta dem mot klipporna.
  6. Att tala med en annan människa – att kommunicera ”socialt” – är också det en form av auditiv ekolokering, fast i ”ord”. Man säger en sak och väntar sig ett svar tillbaka – beroende på vilket svar det blir drar man en slutsats om vad det handlar om. Precis som att göra ett ljud och av ekot dra slutsatsen om vad det studsade emot. Vilket förresten även skulle förklara sånt där som skratt. (Mellanstadiet är förstås ekotal – man förstår redan det här med ekon men inte att man bör göra ett ANNAT ljud än det man hör).
  7. Även om språket är auditivt från början så fungerar systemet i samspel med ALLA sinnena och inte bara hörseln. Men i synnerhet hörseln och känseln är viktiga för den topografiska synen – och sambanden är betydligt enklare om man börjar auditivt istället för visuellt. Synen och den visuella tolkningen är den allra ”högsta” förmågan (därmed menat att den är den svåraste, inte att den är den bästa), medan både hörsel, känsel o.s.v. är enklare att automatisera – om man bara vet vad man ska fokusera på. Att vänta sig att alla redan som spädbarn ska begripa allt det här om ”djungelns lag” och storlek – att storlek stinker av makt men kan betyda BÅDE skydd och förtryck – ja, det är i alla fall vad de väntar sig att alla ska förstå redan några veckor gamla.
  8. Visuellt är det topografiska fokuserat på färger, former, blänkande ytor och vissa rörelser och är troligen även i det fallet besläktat med fåglarnas sätt att använda systemet. Det måste vara utmärkt om man ska navigera ÖVER en markyta med olikfärgad växtlighet och vattenytor samtidigt som man ska hitta avvikande rörelser på marken (byten) och undvika att krocka med andra flygare i luften.

Ny studie om inlärning

Taggar

, , ,

Dottern är på utflykt med sin pappa idag så jag har lite tid över. Det har varit ett bra lov. Dottern har vägrat ”göra läxor”, vilket med hennes definition innebär att ”skriva på papper” – däremot har vi räknat, byggt former och lagt mönster med lego, pratat engelska och massor med språk och övat en massa roliga motoriska saker. Och alltihop går fint. Skruvrörelsen sitter nu, åt båda hållen – där hade vi även oväntad hjälp av den där ”varvträningen” nyligen, eftersom dottern plötsligt insåg hur det fungerar med ”moturs” och ”medurs”.🙂 Häromdagen tackade hon också nej utan minsta stress när vi var på middag hos mina föräldrar – att säga nej är ju en av de allra viktigaste förmågorna, och en som jag inte själv behärskar nåt vidare. Och igår kväll påpekade hon att ”Det går fram och tillbaka!” när jag först hjälpte henne med en liten påminnelse och hon sedan hjälpte mig med en annan liten påminnelse.

Jo, och tills vidare har jag bestämt mig för att inte bry mig om grammatiken eftersom jag har upptäckt att hon redan kan ordklasserna. Hur det har gått till vet jag inte riktigt, men det har väl sipprat in av sig själv på något vis. Hon kommer att bli betydligt bättre på språk än jag själv är tror jag…

Men nu ska jag bara tipsa om en ny studie igen:

Mapping the Neurological Processes of Learning and Deciding

Jag kan förstås inte vara säker för jag måste läsa hela studien och fundera lite mer först, men det låter väldigt mycket som mitt eget ”3D”-system – inlärningsfasen, själva kartläggningsprocessen, där man använder minnet.

According to the study, the prefrontal cortex (PFC) — the front part of the brain that orchestrates thoughts and actions — tunes selective attention to relevant features and compares that information with the existing conceptual knowledge in the HPC, updating the organization of items based on the new relevant features, researchers said.

Även HUR man bör träna, ja hela konceptet bakom det jag själv kallat för ”topografisk inlärning”, har de med här:

In the study, researchers monitored neural activity while participants learned to classify a group of images in two different ways. First participants had to learn how to conceptualize the group of images, or determine how the images were similar to each other based on similar features. Once they grouped the images, participants were then asked to switch their attention to other features within the images and group them based on these similarities instead.

“By holding the stimuli constant and varying which features should be attended to across tasks, the features that were once relevant become irrelevant, and the items that were once conceptually similar may become very different,” said Preston, who holds a joint faculty appointment in neuroscience.

Precis som vi gjorde med hörseln och känseln för dotterns del när det gällde att skapa samband mellan ljuden och känselintryck för att i sin tur underlätta inlärningen av ord och begrepp. Först valde vi att lära ut de ”större” begreppen för att få en grund där resten av orden kunde byggas upp, och kopplade dem sedan till detaljer och andra begrepp (vilket är början till kategorisering):

Topographic language training using

Topographic language training using ”exploding” variables from object. In this case, tactile and auditory cues are used to create generalized concepts on ”higher” levels, at the same time conveying spatial information. (The process is shown very simplified in this image.)

Eftersom det kanske kan vara svårt att följa med i animeringen ovan (men det är så som jag själv gör sånt där, det går i ungefär den hastigheten i mitt huvud), så har jag gjort en del stillbilder också – valet av ”kategori” och ”underkategorier” ger sig nästan av sig självt som ni ser, bara man börjar ”dra” i någon ände (se tills vidare Topografin för mer info):

topo_audio1

Kategori: Ljud.

topo_audio2

Kategori: Ljud. Underkategorier: röstljud, djurläten, maskinljud, luftljud, vattenljud. Relaterade kategorier: material, verktyg

topo_audio3

Kategori: Ljud. Underkategorier andra nivån: röst: ord-musik, djur: hund-katt-fågel-häst-ko, vatten: regn-is-snö, material: porslin-glas-sten-sand-metall-trä-tyg-kropp. Samband på denna nivå med ny huvudkategori: Känsel.

topo_audio4

Färdigt samband mellan huvudkategorierna LJUD och KÄNSEL kopplas här till de nya begreppen FÖREMÅL och ORD som sedan används för att bygga språket vidare till andra kategorier och nivåer.

Det är så det går till att skapa samband i det topografiska systemet – inte genom IBT och ”social träning” och allt vad andra dumheter det finns… Det är ju inte direkt som om de kan hävda att det där med ”de tusen gångernas pedagogik” verkligen FUNGERAR för någon:

Skära korven på tallriken, knyta skorna, dra på skjortan rätt, oftast måste alla små praktiska göromål tragglas och tränas mycket mer än med andra barn – man brukar tala om de tusen gångernas pedagogik.

Men det blir väl snart ändring på det.🙂 Snart behöver jag inte ens FÖRSÖKA skriva boken – det skulle vem som helst av de här forskarna kunna göra redan nu. Fast en bok på svenska kan nog ändå göra lite nytta – om inte annat slipper ju folk vänta så länge på att få del av lite nyare forskning, och någon stackars unge kanske slipper träna alla de där ”tusen” gångerna helt i onödan….

Lästips: Ny matematikstudie om antal och storlek

Taggar

, , , , ,

Det är lov nu så jag har inte tid att göra mycket, men jag måste tipsa om en ny studie:

New Theory Debunks Idea That Math Abilities Are Innate

Den handlar om sambandet mellan storlek och antal:

The researchers argue that understanding the relationship between size and number is critical for the development of higher math abilities. By combining number and size (e.g., area, density and perimeter), we can make faster and more efficient decisions.

Just det. ”Matematiska dimensioner”.🙂

Lite mer om ljuden och motoriken

Taggar

, , , , , , ,

Lovet har börjat. Dottern var på utflykt med sin pappa igår och nu ligger hon och drar sig i sängen. Det händer så mycket hela tiden, hon kan gott behöva ta igen sig lite. Deras utflykter brukar involvera en hel massa klättring och balansövningar, och igår sade han att hon har gjort enorma framsteg bara sen i våras, motoriskt alltså. Tänk att HAN ska säga en sån sak helt självmant!🙂 Men de har ju verkligen fin kontakt numera.

Sen drog han upp öga-hand-koordinationen och sade att hon inte tittar på eventuella faror utan att han måste varna henne varje gång – som om det var något nytt! – men tänk, den här gången FÖRSTOD han äntligen när jag förklarade för honom om ljuden! Jag måste medge att det har retat mig rätt mycket att han inte har förstått det här med synen och ljuden innan, fast det var han själv som lärde mig det här med att ”tänka i ljud”. Och GPS-systemet och alltihop då i början. Men nu begrep han plötsligt alltihop och sade rentav ja när jag pressade honom om att lära dottern fler motoriska ”knep” från hans egen hyperaktiva barndom. Och om han inte kommer ihåg vad han ska lära henne ska jag påminna honom – jag kan t.ex. tänka mig att det snart kan vara dags för det där med att ”mäta avstånd” med sin egen kropp, nu när mattens samband med omgivningen äntligen har klarnat för henne. Eller de där knepen han har för hur man viker sina kläder och sådär – jag kan inte lära henne det för jag kan det inte själv.

Och ”déjà vu”, vad?🙂 Neej, det var ”social storlek” som han plötsligt började se den gången, det är ju klart som dagen såhär i efterhand. Och nu har jag börjat se flocken jag med, trettio år senare. Jag förstår PRECIS vad han menade nu, det ÄR verkligen att plötsligt veta ”Jag har sett det här förut och det är det HÄR som kommer att hända.” Egentligen är det rätt häftigt. Jag begrep inte vad han menade DÅ – och han förstod inte vad jag menade förra året när jag försökte förklara om flocken, eftersom vi har kommit fram till den på så olika vis – men om han nu plötsligt kan relatera dotterns ljud till sina egna, så kan han kanske relatera sin egen ”flock-upplevelse” till min också så småningom.

I början brukade jag tycka synd om dottern som hade fått ärva BÅDE hans och min variant på ”icke-verbala inlärningssvårigheter” – man kan ju tycka att det kunde ha räckt med den ena, menar jag – men nu tycker jag istället att det var tur att vi redan hade utvecklat så många ”ljud-strategier” som vi kunde lära henne utan att hon själv behövde öda någon tid på det. Han ljuden och jag orden. Tänk så mycket onödig stress hon slipper på det viset!🙂

I förra veckan råkade jag på dotterns idrottslärare på skolan, och han sade att även om hon fortfarande har det lite svårt med motoriken så klarar hon allting bara man först visar henne hur hon ska göra. Skolmaskeraden gick bra och hon berättade t.o.m. lite om det efteråt. Och efter lovet ska hon få följa med sin klass på en konsert. Hon har extra musiktimmar och har börjat sjunga med i takt när det är gemensam sång och inte bara enligt sin egen uppfattning. Om finmotoriken kommer bara lite mer igång ska vi se om hon kan få lära sig spela ett instrument, det tror jag hon skulle tycka mycket om.

Igår kväll ville hon att vi skulle räkna lite. Nu älskar hon matte igen och är sitt gamla vanliga glada ”räknemaskins-jag” igen. Det var allt tur att jag kom på det där om positionerna förut, jag avskyr att se henne tappa modet sådär som med klockan och hundratalen ett tag innan.

En ny sak är också att hon pratar om folk i skolan som ”ett barn” eller ”en vuxen”, och till mig har hon flera gånger sagt att jag är hennes ”vuxen”. Jag är säker på att det är signifikant. Ska man generalisera så kan man ju lika gärna göra det rejält.🙂